Frågan om etiska överväganden när det kommer till teknik är ingen nyhet. Tvärtom har den ställts på liknande sätt i massor av situationer under den tekniska utvecklingen. För att illustrera dessa frågors historiska kontinuitet skrev sociologen Langdon Winner i essän ”Engineering Ethics and Political Imagination” (1990) att en svårighet ligger i de etiska samtalen om starkt hypotetiska och begränsade ”bekymrande incidenter” – utan att i samtalet föra in frågan om det bredare ansvaret i teknikindustrin. Den här frågan påminner om de som dagens AI-etikprojekt står inför, 30 år senare.

Men även om problemen inte är nya har dagens AI-etikprojekt i mycket större utsträckning allmänhetens intresse, och intressenterna deltar i högre grad än vad som gällde för tidigare ingenjörsetik. Många fler studerar frågan, många har avsikt att på något sätt implementera AI-etik i sitt arbete, och många företag, samhällen stater och individer kommer att påverkas av resultatet. Den här nya intressevågen har lett till att publicering av etiska riktlinjer har blivit standardsättet att arbeta med etik.

Genom att formulera AI-etiska riktlinjer som performativ text kan vi se bortom det etiska innehållet i riktlinjerna och studera vilken kommunikationshandling texten utför. Först måste vi dock fastställa vem som har skrivit texten och vem den är riktad till. Var den har publicerats och vilka andra aktörer som omnämns i den kan också påverka vad texten uppnår. Sociologer har tittat på etiska riktlinjers performativitet och upptäckt att de skapar och hanterar förväntningar hos olika intressenter i AI-ekonomin.

Här går vi igenom tre sätt på vilka riktlinjerna utför dessa funktioner:

Vissa hävdar att det etiska språk som används av företag är en kommunikationsstrategi som ger stöd för självreglering (Wagner, 2018). Det inneboende narrativet i publiceringen av etiska riktlinjer är en stark moralisk reflektion i kärnan av verksamhetsutövandet, vilket gör branschreglering överflödig. Varför ska vi begränsa vår verksamhet när vi redan är så etiska? Även om den här kommunikationsstrategin är mer motiverad för privata företag reflekterar även nationella etiska riktlinjer en spänning mellan etiska överväganden, reglering och marknadsdriven innovation. Dessa föreställer sig etik som ett värde som på ett hälsosamt sätt ska balanseras med konkurrerande värden som ekonomisk tillväxt.

En av de viktigaste spänningarna i AI-ekonomin är balansen mellan friheten att driva projekt och innovationer å ena sidan, och behovet att via regleringar förhindra och gottgöra skada å den andra. Hur den här spänningen hanteras får utan tvekan betydande konsekvenser för företag som arbetar inom AI, så det är långt ifrån en abstrakt fråga. Intresset för reglering/avreglering finns således inte bara inom kommunikationen om AI-etik, utan även i innehållet i den vetenskapliga forskningen om rättvis artificiell intelligens. Datavetaren Michael Kearns lägger till exempel fram tekniska framsteg inom algoritmrelaterad rättvisa och integritet som svar i debatten om reglering och avreglering.

Andra hävdar att etiska riktlinjer fungerar som garanti för investerare och allmänhet (Kerr, 2020). I de sociala mediernas tidsålder sprids nyheter om företags moraliska snedsteg snabbt och kan snabbt förändra ett företags rykte. Genom att publicera etiska riktlinjer garanterar organisationen att den har förmåga att uttrycka sig i etiska termer och att delta i offentliga samtal om moral och får på så sätt allmänheten att känna sig trygg med företaget.

Riktlinjer om AI-etik har därmed förmågan att rikta bort kritik från företag, från såväl investerare som allmänhet. Om företaget ger ett intryck av att kunna hantera och förekomma etisk kritik från journalister, reglerande myndigheter och samhället i övrigt, kommer företaget även att ses som en stabil investering, med förmåga att delta i offentliga samtal som annars kunde ha haft en negativ påverkan på företagets framtid.

AI blir alltmer utbrett och har onekligen kommit för att stanna. Det gör att vi behöver nya typer av expertis, och tävlan om vem som äger AI ökar. Förhandlingar om AI-reglering, skapandet av AI-drivna projekt för statlig omstrukturering, implementering av AI på nya områden samt det offentliga samtalet om AI-etik i nyheterna, kräver alla expertis inom AI, framför allt vad gäller samhällsrelaterad AI.

Att uppfattas som expert ger en person en viss typ av makt. Experter ger omdömen, legitimerar åsikter, definierar situationer och fastställer prioriteringar. Den som ses som AI-expert har således en del att säga till om i hur morgondagens samhälle ska se ut.

Men expertis kan bara vara effektiv om den är allmänt erkänd, och i kampen för att bli en ledande AI-organisation är publiceringar ett bra sätt att förbättra synligheten. Enligt Greene o.a. är etik och etiska koder tecken på och försvar för social status och expertis. Att delta i samtalet om AI-etik genom att publicera etiska riktlinjer är ett sätt att visa sin expertis och öka sannolikheten för att organisationen bjuds in att samtala om framtiden för AI.

Även om etiska riktlinjer är ineffektiva när det kommer till att åstadkomma praktiska förändringar inom AI, kan de helt klart vara användbara som kommunikationsstrategier och uppfylla andra funktioner för de berörda aktörerna. De kan hjälpa oss att komma fram till vilken typ av principer och rutiner som ska gälla i framtidens etiska AI. De tvingar oss att fråga vilken roll olika organisationer och individer själva kan spela i uppbyggandet av en mer rättvis AI-framtid.