”AI blir oundvikligen inblandad i de etiska och politiska dimensionerna av de aktiviteter som den används för. AI-etik är i själva verket ett mikrokosmos av samhällets politiska och etiska utmaningar.”

-Brent Mittelstadt

Välgörenhetsprincipen säger ”gör väl”, medan icke-skadlighetsprincipen säger ”gör inte skada”. Även om de här två principerna påminner om varandra utgör de två skilda principer. Välgörenhetsprincipen uppmuntrar skapandet av välgörande AI (”AI ska utvecklas för det allmännas bästa och till fördel för mänskligheten”), medan icke-skadlighetsprincipen berör de negativa konsekvenserna av och riskerna med AI.

I allmänhet har AI-etik framför allt behandlat icke-skadlighetsprincipen. Diskussionen har huvudsakligen varit inriktad på frågor om hur utvecklare, tillverkare, myndigheter och andra intressenter kan minska de etiska risker – diskriminering, integritetsskydd, fysisk och samhällelig skada – som AI-tillämpningar kan leda till. Ofta handlar dessa diskussioner om avsiktligt missbruk, skadlig hackning, tekniska åtgärder eller riskhanteringsstrategier.

Detta får till följd att allvarliga och komplicerade etiska frågor bagatelliseras och förblir obesvarade. En av frågorna är problemet med ”det allmännas bästa”. Vad betyder egentligen det? I det här kapitlet tar vi en titt på ett klassiskt filosofiskt svar på den frågan.